thegraveyardman

De tre männen stirrade på plantan som om de väntade på att den skulle växa inför deras ögon. Men trots deras leenden och uppmuntrande blickar valde plantan att stanna i växten under dessa minuter. Den yngsta mannen böjde sig fram och smekte ett av bladen försiktigt mellan tummen och pekfingret. Växtens lukt som han avsöndrade med smekningen måste ha färdats med vinden för de tre männen började helt plötsligt ta djupa andetag. Den något äldre mannen började utfärda samma handling men rycktes raskt tillbaka med en uppmaning av den äldsta - Var försiktigt med plantan, gick att läsa av hans läppar. Männen återgick till sin vanliga position omkring plantan och tittade med respekt mot ogräset.
Varje dag vid samma tid gick de tre ut på bakgården av huset på led. Som om de hade förbestämda platser ställde de sig omkring plantan och ögonen växte av någon barnslig beundran. De tre männen, bröder i själva verket med tre års mellanrum, kunde stå där ute vid sin växt och varje dag finnas ett nytt sätt att beundras på. Samtalet gick i låg ton, som om de nyss blivit fäder och inte ville väcka sin fru och nyfödda barn. Deras något yngre syster kunde aldrig förstå sina bröders beundran över en planta. Varje dag kom de två äldre bröderna hem till föräldrarnas gård för att tillsammans med deras yngre bror beundra växten. Varje dag vid samma tid, precis som om de aldrig flyttat från början. Deras syster, den vackra och fagra Carmen med långt svart hår stod i fönstret i köket och tittade på sina bröder. Hon kunde inte förstå deras kärlek till växten. Det var grön, vanlig, ogräs men också förbjuden och olaglig. Hon förstod vad som var speciellt med växten men hon kunde inte förstå brödernas kärlek till något så olagligt, till något så farligt.